Om att ta en kull kattungar
Det här med att ta en kull kattungar. Jag ångrar inte för en sekund att vi bestämde oss för att ta en kull med Tintin! (och vet att min sambo definitvit inte gör det heller). Det har varit jättekul!
Här kommer plus- och minuslista;
+ Det var spännande när vi insåg att Tintin var dräktig och vi fick följa henne i det
+ Det var helt UNDERBART när sambon messade mig att han kommit hem från jobbet och hittat 4 nyfödda kattungar vid Tintins tissar
- Att vi hade otur och förlorade 2 ungar från kullen trots stödmatning natt som dag. Men det är naturens gång och eftersom det skedde inom de 3 första, mest kritiska dygnen kan vi förstå det bättre än om det skulle varit senare. Försöker tänka att det nog var någon "mening" med det. De var inte starka nog för att orka med helt enkelt.
+ Att få följa Katti och Kurt i deras uppäxt vecka för vecka. Att se hur de förändrats i beteende och utseende
+ Att få ha 4 kattor i lägenheten samtidigt, gos får vi aldrig nog av här! :)
+ Att kattungarna varit gosiga, busiga, vilda, mysiga och alldeles alldeles underbara
+ Att vi har varit hemma i princip hela tiden med dem, först hade jag semester och sen var sambon ledig, mer perfekt kunde det inte varit
Ja, det finns massor med plus och bara ett minus. Vi har bara tyckt att det varit roligt och givande hela tiden. Även fast vi steg upp flera ggr per natt och stödmatade första veckorna (vi stödmatade K och K efter att 2 ungar dött då vi var rädda att Tintin hade för lite mjölk). En kull kattungar tar vi säkert fler gånger i livet. Men inte på flera år, och inte med Tintin för hon är kastererad nu. Man ska ha tid och lust och engagemang om man ska ta kull! Har man det rekommenderar jag det varmt :)
