Borta 1 vecka nu

Idag är det 1 vecka sen vi såg Elmer senast. Jag (vi) saknar honom något fruktansvärt!!! Grät ganska mycket i helgen...gick i dikesrenen och letade och grät. Fy fan, det är ett djävulskap det här!! Jag hittar på att han är instängd nånstans, sitter där och skriker och blir bara hungrigare och mer törstig..magrar bort ;( Ser bilder framför mig där han är överkörd eller skadad och ligger i skogen och tynar bort......

Jag vill att nån ringer nu och säger att kom hit och hämta eran Elmer vi har tagit in honom hit till oss!
Vi MÅSTE bara få hem vår Elmer, det finns inget annat. Det är så tomt här också...hela sommarn hade vi 4 busiga kissor här och nu helt plötsligt är det bara 1 kvar. Tintin är bara lugn hon, kanske hon vet att det ordnar sig, hon kanske vet att han kommer hem småningom?

Skulle bli så glad, glad, glad om han bara satt utanför dörren nu...blir lika ledsen varje gång vi står och lockar med dörren öppen på kvällen och ingen Elmer kommer. Det känns verkligen hemskt och om han är i knipa vill jag hjälpa honom!! Men när vi inte har en aning om var han är :( Känns lite bra att ingen ringt och sagt att han är överkörd ännu iallafall men ja..det räcker nu, nu vill jag ha hem min älsklingsprins, finaste i hela världen! ;(



Elmer kom hem!!!!

Våran Elmer är borta :( Vi såg honom senast i tisdags, sen dess inte ett spår :(
Han har varit borta nån dag 2 gånger förut, båda gångerna var han instängd i grannlägenheter. Då visade han sig i fönstret och jamade när vi lockade honom. Har inte sett honom i något fönster nu och han har aldrig varit borta SÅHÄR länge ;( Usch jag börjar bli riktigt orolig nu!!



Jag är nästan 100 på att han antingen åkt med någon bil och inte hittat hem ännu eller annars är instängd nånstans. Jag hoppas att han inte är instängd för han klarar sig ju inte HUR länge som helst utan mat och vatten. Överkörd är han bara inte, han FÅR inte vara överkörd!! Då dör jag ;( Älskade Elmer vad jag saknar honom.

Han har ett neongrönt halsband med reflex och telenummer på så det känns bra, hoppas han inte har tappat det bara. Väntar och väntar att någon ska ringa och säga att han stryker runt på någons gård!

Kom hem nu Elmer älsklingsgulle vi saknar dig!!!

Om att ta en kull kattungar

Det här med att ta en kull kattungar. Jag ångrar inte för en sekund att vi bestämde oss för att ta en kull med Tintin! (och vet att min sambo definitvit inte gör det heller). Det har varit jättekul!


Här kommer plus- och minuslista;


+ Det var spännande när vi insåg att Tintin var dräktig och vi fick följa henne i det

+ Det var helt UNDERBART när sambon messade mig att han kommit hem från jobbet och hittat 4 nyfödda kattungar vid Tintins tissar

- Att vi hade otur och förlorade 2 ungar från kullen trots stödmatning natt som dag. Men det är naturens gång och eftersom det skedde inom de 3 första, mest kritiska dygnen kan vi förstå det bättre än om det skulle varit senare. Försöker tänka att det nog var någon "mening" med det. De var inte starka nog för att orka med helt enkelt. 

+ Att få följa Katti och Kurt i deras uppäxt vecka för vecka. Att se hur de förändrats i beteende och utseende

+ Att få ha 4 kattor i lägenheten samtidigt, gos får vi aldrig nog av här! :)

+ Att kattungarna varit gosiga, busiga, vilda, mysiga och alldeles alldeles underbara

+ Att vi har varit hemma i princip hela tiden med dem, först hade jag semester och sen var sambon ledig, mer perfekt kunde det inte varit



Ja, det finns massor med plus och bara ett minus. Vi har bara tyckt att det varit roligt och givande hela tiden. Även fast vi steg upp flera ggr per natt och stödmatade första veckorna (vi stödmatade K och K efter att 2 ungar dött då vi var rädda att Tintin hade för lite mjölk). En kull kattungar tar vi säkert fler gånger i livet. Men inte på flera år, och inte med Tintin för hon är kastererad nu. Man ska ha tid och lust och engagemang om man ska ta kull! Har man det rekommenderar jag det varmt :)


Katti has left the building

Den här lilla sötnosen har just blivit hämtad av sin nya familj. Jag är SÅ glad att Kurt och Katti blev hämtade först vid 11 och 12 veckors ålder, tror jag skulle ha tyckt det skulle ha vart mycket jobbigare redan vid 10 veckor.
Nu kändes det helt naturligt, att nu är det dags. Katti kröp själv in i buren de hade med och lade sig tillrätta på filten :) Hon fick med sig 2 leksaksmöss härifrån bara för att ha lite bekant doft med sig i början :) Är lite förvånad att jag inte tyckte det var jobbigare att skicka iväg henne men jag vet ju hur glad och upprymd man är "från andra sidan" också, när man är den som ska hämta katten. Så jag är glad för deras skull och hoppas att Katti får ett långt och friskt liv! 


RSS 2.0